Unikt och varje dag

I går tillkännagav Svenska Akademin att Thomas Tranströmer tilldelats Litteraturpriset till Nobels minne, som det högtidligen heter. 

Verkligen på tiden. Tranströmer är en underbar poet och en av mina favoriter.  Jag niger och gratulerar. Han är unik och tål att läsas varje dag på året.

En vintermorgon förnimmes hur denna jord
vältrar sig fram. Mot husets väggar
smattrar ett luftdrag
ur det fördolda.
Omflutet av rörelse: stillhetens tält.
Och det hemliga rodret i flyttfågelsflocken.
Ur vinterdunklet
stiger ett tremulo
från dolda instrument. Det är som att stå
under sommarens höga lind, med tiotusen
insektsvingars
dån över sitt huvud.

(”I den forsande stäven är vila” )

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

("Minnena ser mig")